.

Ingen människa är perfekt och ingen tror det om sig sjölv heller. alla har komplex för någonting mer eller mindre, antingen så älskar man något på sin kropp, men då finns det något annat att klaga på. Vi människor verkar vara gjorda så att vi aldrig blir nöjda. För det känns som vad vi än gör med våra kroppar så blir vi inte nöjda. Om vi går ner 4 kilo så vill vi efter det gå ner 4 till. Eller så hittar vi något annat att klaga på.

Det är mpånga som tänker  om jag bara skulle få bort mina finnar så skulle mitt liv bli perfekt.

Men blir ditt liv sämre bara för att just du råkar ha acne, eller för att du tycker att du väger lite för mycket?

Inte någons liv är perfekt och ingen människa ser perfekt. Jag kan lova dig att den personen som du ser upp till, den personen som du tycker är perfekt. Den människan du tycker har snyggast kläder, vackrast kropp och som du tycker är underbar personlighets mässigt. Jag kan lova att den personen också har för och nackdelar med sitt liv. Jag kan lova att den personen också har komplex för sitt liv eller för någonting för sin kropp. Om man inte har komplec för sig själv så kan man ah komplex för något annat, man kanske har komplex för hur ens hus ser ut. Man skulle verkligen vilja bo i ett annat hus.

Det finns alltid någonting som alla stör sig på, om det inte är kroppsmässigt så är det något annat.

Jag tycker att kompelxen bara lkar hela jävla tiden, speciellt bland tjejer. Kraven runt om oss ökar och då komplexen mer eller mindre. Men bara för att du skulle väga 3 kilo mer än någon annan eller bara för att du har finna ri ansiktet så blir inte just du en dålig eller en annan människa. Man tror att folk ska gilla en mindre för att man ser ut på ett visst sätt. Men om ni tänker efter, dina kompisar och dina bäsat kompisar är inte med

dig bara för att du har stora bröst.

Eller för att du råkar ha storlek 27 i jeans. Dem är med dig för att de gillar dig!

Vi borde sluta klaga på rent av skit sake roch börja uppskatta det vi hat istället. Det finns folk runt omkring oss som inte har 2 ben, eller som har cancer, folk som aldrig kommer kunna se eller höra. Folk som aldrig kommer att kunna gå för att dem är förlamade. Vi sitter och klagar på att vi uinte ^populära^eller för att våran mage kanske putar lite.

Om vi bara skulle öppna ögonen och kolla oss runt i världen så skulle vi inse att det där är skit saker jämfört med med dem i afrika som svälter för att dem inte får mat. Med barn som bor i små skit hus med smutsigt vatten och får lite mat per dag. Dem flesta av dagens ungdomar får mat varje dag, vi behöver inte bo på en smutsig gata och dricka äckligt vatten.

Jag ahr själv varit en person som har avrit så självkritiskt, jag ahr rent sagt varit elak mot mig själv.

vad vinner jag på att svälta mig själv, straffa min kropp? Vad vinner jag på att säga att jag hatar mig själv och min kropp?. Det är ju inte så att jag bara skulle rasa ner i vikt för att jag står och gråter när jag står på vågen?

Ingenting av det där hjälper mig? Genom att trycka ner mig själv så mår jag bara sämre.

Ingenting ha rjag att vinna på det.

Jag har nu sedan ett halvår tillbaka börjat återfå mitt självförtroende, jag tror på mig själv. Inte bara i skolan utan även inom andra saker, jag är minst lika bra som alla andra. Och visst jag kanske inte är alla killarns första val, men jag kommer att bli någons val. Jag är inte sjukt ful, utan jag är ganska snygg. Jag ser ut som jag gör och den enda som ska tycka jag är snygg är jag själv, vad andra folk tycker är inget speciellt.

Jag tycker att alla ska sträcka på sig och hålla huvudet högt för vi är så snygga.

Vi har utsidor som glänser ut och höjer upp oss. Vi blir så snygga och allt blir så bra!!